Jaha… Nu blev man stungen för första gången. Och inte bara en utan två gånger!!! Lite får jag kanske skylla mig själv men så här gick det till. Jag ringde min mentor för att kolla hur det var med foderlådorna, om man skulle mata mera eller om man kunde ta av den. (Foderlåda är en speciell låda, se nedan, som ställs på efter att man har slutskattat vilket betyder att man tagit all honung man ska för säsongen. I foderlådan häller man foder som bina kan dricka och på så sätt frakta ner i själva kupan för att ha ordentligt med mat på ramarna under vintern. ) Rune sa att om bina hade druckit upp så gick det utmärkt att ta bort den men man kunde även vänta och ta av den i samband med att man behandlar mot varroakvalstret senare i höst.
Jag som var nyfiken på mina bin tänkte ”Äh! Hur svår kan de vara?” Så jag gick in och tog på mig mammas skyddsjacka, handskar letade reda på min vattenspruta och travade iväg mot mina kupor. Jag har ännu inte hunnit iväg till affären för att köpa mig en egen jacka, så just nu äger jag bara en heldress och den är lite krånglig att tampas med ibland så man tager vad man haver!
Väl framme så lyfter jag av locket och lyfter på foderlådan, inga problem hittills, när jag börjar dra lite försiktigt i plasten som ligger mellan ramarna och foderlådan, för att bina inte ska bygga fast foderlådan mot ramarna så börjar de bli lite flygigare, jag tar fram min spruta och sprutar lite på dem. De blir lite lugnare så jag fortsätter men det blir mer och mer bin runt om mig, inget konstigt med det! Klart de vill komma ut o kolla vad det är för tjomme som är och stör dem. Jag får av plasten och lägger den åt sidan. Jag har inget bra verktyg att bända loss ramarna med men använder metalländen på spännet som håller taket på plats, det funkar så där. Jag får inte upp ramen utan tappar den någon centimeter ovanför sin plats och det brummar till i kupan, jag skyndar mig att spruta lite mer vatten. Det tycks funka bra! Jag inser att jag behöver ett annat verktyg om jag ska ner och titta i kupan för att inte störa för mycket så jag ändrar planen och tänker att jag är nöjd om jag får av foderlådan idag.
På foderlådan sitter det som ett litet fönster där bina kan krypa upp från kupan, runt och ner till fodret, skulle inte detta fönster 
finnas skulle många bin drunkna för att de är för åpna. 😀 Hur som helst så sitter det ett 40-tal bin där för att de tror att det kan komma mer mat den vägen, det luktar ju fortfarande socker! Så för att få ut de där bina så måste jag ta bort fönstret. Märk väl att det fortfarande surrar ganska så mycket omkring mig och mina bin som inte är jättevana med mig är lite irriterade. När jag tar tag i fönstret och plockar bort det så blir det en liten snärt och alla bin som satt innanför glaset flyger upp och undrar var som pågår! De får syn på mig och många går till attack. Jag hör hur det slår mot huvan. Jag bryr mig dock inte så mycket, jag har ju skyddsjacka och rejäla handskar så det ska vara lugnt men helt plötsligt så känner jag ett stick på låret! Fan! Jag har för tunna och tajta byxor på mig! Det är stretchjeans, hyfsat tjocka men gaddarna är tydligen längre än vad jag trodde! Jag sprutar hej vilt omkring mig med vattensprutan (vilken verkar ha tappat sin lugnande effekt) samtidigt som jag skyndar mig bortåt. Jag hinner få ett stick till på andra låret innan bina inser att jag inte längre utgör något hot och flyger tillbaka till kupan, bara några få fortsätter att cirkulerar runt mig.
Aj vad det svider. Jag kommer på att man ska skynda sig att dra ut gadden för att i änden av den sitter det en giftblåsa som just nu pumpar in gift i mina lår! Giftet gör så att sticket känns och kliar flera dagar efteråt, jag får tag på tyget i byxorna och drar utåt för att få ur gadden. Inte känner jag någon skillnad… Det dunkar på friskt men det lär det nog göra ett tag! Jag vänder mig om och ser att kupan står där utan tak, helt öppen för väder och vind och en massa bin som flyger runt den. Hur ska jag lyckas få på locket? Det är bara för mig att gå in och ta på mig rejälare byxor.
När jag kommer in kikar jag på låren, det ser inte så farligt ut! Jag var lite orolig då jag aldrig blivit stucken tidigare och har en viss förmåga att vara känslig mot det mesta men bin verkar gå bra! 😀 När jag kommer tillbaka ut så har bina lugna sig lite. De flyger runt mig när jag närmar mig men går inte till attack. Jag får på plasten och taket och lämnar sedan mina fascinerande husdjur ensamma så de får lugna ner sig och återgå till vad de nu höll på med innan jag kom dit och störde! Kupa nummer två får nog ha kvar sin foderlåda tills det att det är dags att behandla varroan!